Hur kommer du som ny tränare att sätta din prägel på verksamheten?
– Ett mål är att skapa mer matchlika träningar, som man tränar spelar man och därför har vi delvis ändrat rytmen på träningsveckorna med lite mer intensiva och tävlingsinriktade pass mitt i veckan där man tävlar mer på träning.

Dörren blir kanske också en aning öppnare från Utvecklingslaget. Det tydliggörs att det finns en möjlighet att på allvar konkurrera och att skapa en drivkraft för talangerna att ta sig in i div I-laget.

Hur ser din fotbollsfilosofi på planen ut?
– I spelet har jag i stort en liknande filosofi som funnits med mycket bollinnehav och spel efter marken, tekniskt spel, kanske ännu mer possession än tidigare, men jag inser också att man behöver fler verktyg i lådan att ta till när spelet inte riktigt stämmer.

Betyder det att du släpper spelarna mer fria än tidigare?
– Det kanske man kan säga, på gott och ont…men på sikt är det gott. Det behövs en frihetsgrad, men det krävs också en plan med principer och ett överordnat arbetssätt och när vi väl satt den behöver vi följa den. Men planen får inte styra oss på ett sätt som gör oss oförmögna att agera när något komplext inträffar som vi inte är vana vid. En plan ska tjäna oss och inte omvänt. Den måste alltid kunna ifrågasättas, omprövas och förfinas.

– Vi har jobbat jättemycket med videoanalys i Utvecklingslaget och det vill jag ta med för att vi ska utvecklas och lära oss tillsammans. Videosekvenser ger oss objektiva referenspunkter och vi motverkar därigenom att det är känslor och subjektivitet som får styra när en match ska blickas tillbaks på.

Vad tar du med dig av all din pedagogiska kunskap in i elitfotbollsverksamheten?
– Jag tror det handlar om delaktighetgraden. För mig är det viktigt att det blir ett ledarskap och inte chefskap. Och reellt ledarskap kan inte utövas utan att det finns ett följarskap, individer som upplever att de är delaktiga i processer och blir lyssnade på. Så ledarskapet blir så att säga personoberoende och distribuerat, det ligger i själva relationerna mellan en grupp som samordnar sig mot ett gemensamt mål. Att vara ledare är att ta ansvar men för att göra detta behöver man helt enkelt vända på ordet ansvar och ”svara an”, dvs. lyssna in.

– Delaktighet är så centralt för att man ska kunna prestera och för att man ska må bra och att jobba med relationer.

Även om ”Kostas” och Karlstad nu gått skilda vägar finns det en tydlighet som företrädaren skapat, en tydlighet som Ulf vill plussa för.
– Det har skapats en proffsighet igenom hela verksamheten, en professionell hållning och en kravnivå på förutsättningarna som är bra för verksamheten och mycket av det har ”Kostas” satt, säger han.

Fotbollen idag är på en annan nivå än när Ulf värvades till Karlstad BK som tonåring, Micke Linder hämtade honom från Asphyttan i Filipstad, moderklubben där pappa Buskqvist var med och drog igång verksamheten med ett framgångsrikt juniorgäng som bland annat vann JDM. Till och från fanns tre bröder Buskqvist, Ulf, Kalle och Lars, i den numera vilande klubben.

Ulf kom till ett hårdsatsande lag och en tävlingsinriktad miljö med tre värmlandslag (KBK. Hertzöga och Norrstrand) i samma div II-serie. Håkan Lindman, svensk mästare med Malmö FF 1988 och OS-uttagen till truppen i Seoul samma år, tränade ett starkt KBK-lag med spelare som Dan Corneliusson, Jan-Erik Bohm och Håkan Gidebratt i truppen.

– Jag spelade yttermittfält och droppande forward, fick mycket förtroende och trivdes jättebra. Brorsan Kalle kom också till KBK och var med ett år innan han stack till Göteborg. Det var bra år i klubben med kraftfull satsning och många bra spelare.

Samtidigt började Ulf plugga på universitet i Karlstad. Tanken var att bli journalist.

– Jag tyckte det var kul, läste litteraturvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap, men tänkte det ändå kunde var bra att ha en lärarutbildning i botten.

Trots tuffa kombon med universitetsstudier och elitfotboll gick det bra för Ulf. Han blev uttagen till pojklandslagssamlingar och siktade mot Allsvenskan men när framgångarna uteblev tappade han litet av motivationen.

– Jag övergav elitsatsningen när jag insåg att jag aldrig skulle nå allsvenskan. Ambitionsnivån var kanske inte den rätta när jag kände hur mycket tid jag var tvungen att lägga och att resultaten uteblev en aning.

– Kanske gav jag upp lite för tidigt, säger han idag med distans till beslutet.

Det blev fyra år i KBK innan han, redan som 22-åring, började varva ner. Han tackade nej till KBK, blev local hero på Kalhyttan i Filipstad och tillsammans med ett antal hemvändare och brorsorna Lars och Kalle spelade han hem div IV och flyttade upp FIF till trean.

– Jag kände att jag fick tillbaka glädjen för fotbollen under tiden i Filipstad, säger han.

Han plockade också upp den bandykarriär som legat på is under fotbollssatsningen. Spelade med Filipstad tills ÖSK hörde av sig, ordnade ett lärarjobb. Flyttlasset gick till Örebro med frun Sofie, som han träffat redan som 18-åring. Hämtades därefter, som 28-åring, upp av IFK Motala för spel i bandyns Elitserien. Det blev en säsong i Motala innan han avslutade elitbandysatsningen.

– När vi fick barn flyttade vi tillbaka till Värmland och Kil och jag och provtränade med några olika fotbollsklubbar, bland annat Carlstad United och Rottneros.

Valet föll på Rottneros och div III-spel med Jan ”Adidas” Svensson som tränare.

När flyttlasset gick vidare till Skoghall blev han spelande tränare i fyran med IFK Skoghall och nystartade Hammarö men gled mer och mer över i ledarrollen, mest för mellandottern Lisas framgångsrika flicklag. Han trivdes i rollen som ungdomsledare och tillsammans skapades ett starkt lag som tillhörde topp-tio i landet.

Idag har han precis avslutat UEFA B-utbildningen, är trygg och stabil i rollen som utbildare och pedagog, inte minst i den treåriga rektorsutbildningen. Han är inne på femte året i rollen som utbildningschef för rektorsutbildningen på universitetet och leder där ett team på tjugotalet personer i den akademiska truppen.

Uppdraget hos Karlstad Fotboll i norra ettan sträcker sig till november och ska hanteras jämsides med jobbet på universitet. Säsongsmålet har inte ändrats, även om förutsättningarna har blivit annorlunda.

– Jag tror absolut att vi kan vara med däruppe.

Han har en tydlig bild av hur återväxten i organisationen ser ut och vad som på sikt finna att hämta ur satsningarna på Utvecklingslaget och Akademien. Han nämner spelare som Noel Björk, (”tyvärr ska han göra militärtjänsten i Skövde i nio månader”), Jonathan Gullö och Elias Gustafsson.

Kenan Cehajic har nyligen flyttats upp till div I-laget.
– Det är fantastiskt kul att Kenan lyfts upp. Han är en stark, snabb och teknisk anfallare med stor potential att kunna ta nästa steg i sin fotbollsutveckling. Under vårsäsongen i Utvecklingslaget har han visat att han inte bara kan utmana och göra mål utan också bidra med hårt arbete i det defensiva spelet utan boll. Det ska bli spännande att ha med honom i truppen och se vad han kan bidra med i division 1.

Spännande blir det också att följa Ulf Buskqvist i rollen som ansvarig för elitsatsningen. I bakgrunden finns fortsatt Sven-Göran Eriksson och på den positiva sidan även tillfrisknade nyckelspelare som efter skadeproblematik stått vid sidan av laget en längre tid.

Text: Jörgen Kalitzki
Foto: Christer Höglund