På söndag upplever Konstaninos ”Kostas” Panagopoulos, 44, sin andra hemmapremiär med Karlstad Fotboll som tränare. Mot Gefle på Ilanda. Inför premiären kommer han med ett kul besked:
– Jag har inlett samtal med KF om en förlängning av mitt kontrakt som går ut efter säsongen. Jag stortrivs här och stannar gärna, säger den grekiske succétränaren.
I den här stora och öppenhjärtiga intervjun återkommer han ofta till sin stora beundran för och relationen med Sven-Göran Eriksson. Legendaren som sensationellt klev in som rådgivare i KF inför säsongen. I intervjun berättar Kostas” också om tränaren som krävde betalt av hans pappa för att ge sonen en proffschans i A-laget i högsta ligan, om flykten från korruptionen i grekisk fotboll. Och mycket mer.
Möte med landsman
Vi tog hjälp av en landsman till Kostas som tolk, pensionerade IT-konsulten Marcus Nikolopoulos. Han har bott i Sverige sedan han var 18. Marcus ryckte in när Kostas inte hittade rätt ord på engelska, och det blev i sig till ett hjärtligt möte mellan två grekiska landsmän.
Tre timmar! Så länge varade intervjun – med ständiga stickspår – med denne talföre, passionerade tränare som sannolikt är sport-Värmlands färgstarkaste.
När KF presenterade självaste Svennis som rådgivare trodde Kostas knappt sina öron.
– Han betyder oerhört mycket för oss, inte bara fotbollsmässigt, med sin enorma erfarenhet, sin aura och sitt sätt att vara. Jag kallar honom aldrig för Svennis. Det vore respektlöst. För mig är han Mister. Det finns gudar och sedan kommer Mister, som är en semigud! Han har sagt till mig att det är bara jag och Mancini som kallat honom Mister.
Hyllar ödmjuke Svennis
Kostas hyllar Svennis ödmjukhet:
– Han är som en storstjärna jag tränade i Panionios i högsta grekiska ligan, Alvaro Recoba. Han, som hade spelat i Inter och Milan, plockade upp bollarna själv efter varje träning. Han sa att han visste vad som hade krävts för att nå toppen och inte behövde bevisa något mer. Så ödmjuk är även Mister. Jag har en underbar relation med honom.
Kostas berättar om Svennis besök på i stort sett varje KF-träning.
– Han frågar mig om detaljer i vårt spel. Kan du fatta det!? Han! Det är ju jag som ska fråga. Mister ser saker som ingen annan av oss ser. Han frågar till och med om det är okej att han kommer in och pratar lite med spelarna. Alltid artig. Alltid vänlig. Det är en stor ära för oss som ger oss fantastiska möjligheter.
Annat var det med tränaren i Panionios, dit Kostas kom som mycket lovande tonåring.
Korrupt tränare
– Jag var den yngste från vår region som skrev kontrakt.
Kostas började i andralaget, där tränaren i fråga härskade. Han hade makten att prata in talanger i A-laget och på så sätt göra dem till semiproffs.
– Han berömde mig, tyckte jag påminde om finske stjärnan Litmanen och gav mig det smeknamnet. En dag 1994 kom han till mig och sa ”du är jättebra, bla bla bla”…sen kom det! Han skulle skriva positiv rapportering om mig till de ansvariga för A-laget och hjälpa mig in där. Men då ville han ha 500 000 drachmer av min pappa. 50 000 kronor i dag. Kostas blev skogstokig!
– Jag kommer från en liten by vid havet, Jag har enorm stolthet och skrek ”fuck you”. Sedan slutade jag med fotbollen. Jag var bara 17.
19 år senare fick Kostas jobbet som A-lagstränare i samma Panionios, efter en tid som assisterande i laget.
– Då mötte jag honom igen, på ett café. Han visste att jag var ny förstetränare och jag frågade: Minns du mig? Minns du ”Litmanen? Då blev han helt chockad, men någon ursäkt fick jag aldrig. Jag sa att jag tyckte synd om honom som inte hade förändrats på 19 år. Samtidigt lärde han mig mycket om hur man inte ska vara som tränare….
Fotbollsviruset
Panionios hade alltid varit klubben i Kostas hjärta.
– När jag slutade fanns fotbollsviruset kvar i kroppen och jag blev tränare som 24-åring.
Kostas tränade lag i läge divisioner under några år när chansen kom som assisterande i Panionios.
– På två veckor tog jag klivet från deras ”ultrasläktare” ner till tränarbänken. Det var 150 meter dit ner men för mig kändes det som 150 000 kilometer.
Efter tiden i Panionios flyttade tränare Kostas till en annan anrik klubb, Larissa – men fick nog till slut. Det här är nämligen en man med mycket starka värderingar. Som inte anser att det är mer prestige i att vara fotbollstränare än att jobba som fabriksarbetare. Som är starkt engagerad i politiska frågor, mänskliga rättigheter och livsfrågor över huvud taget. Ingen traditionell coach alltså.
– Jag tröttnade på all korruption, försöken till matchfixning, och den dåliga kulturen i grekisk fotboll och lämnade landet.
Respektlöst…
Kostas hamnade i Akropolis i Stockholm, en klubb med starka grekiska rötter. Tredje säsongen tog han upp klubben i superettan, och hade lyckats sätta stark prägel på klubben.
Men varför följde du inte med till Superettan?
– Pengar har aldrig varit min starkaste drivkraft men när kontraktet skulle förnyas och de gav mig ett skambud upplevde jag det som helt respektlöst mot mig efter mitt jobb där i tre år. Jag packade bilen med fem resväskor och min lilla hund och åkte hem till min lilla vackra hemby vid havet, Xylokastro.
Där som han hade upplevt en lycklig barndom, trots knappa omständigheter.
– Jag mediterade, yoga, promenerade med min hund och badade i riktigt vatten, salt vatten, i två månader. Bästa tiden i mitt liv!
Sedan hörde agenten av sig. Erbjudanden fanns från Belgien och Österrike.
– Då kom pandemin. Allt stannade upp.
Men i mitten av juli det året, 2020, ringde plötsligt en svenskgrekisk agent.
– Han berättade om ett erbjudande från Karlstad. Jag kände till KBK och Carlstad United från min tid i Akropolis. No, no, sa agenten. Det är en ny klubb nu. De har gått ihop.
Kostas var först tveksam till ett division ett-jobb.
– Agenten sa att jag inte hade något att förlora. Men så fick jag höra att Karlstad var på nedflyttningsplats. När jag såg laguppställningen undrade jag hur det var möjligt. Med så många bra spelare.
Det blev en trigger.
– Jag gillar att ta risker. Det är enda sättet att testa dina gränser! Jag lever aldrig i en komfortzon. Ja sa, okey. Jag lyssnar.
Chock i Karlstad!
Kostas flög till ett möte med Karlstads ledarpar Daniel Pettersson och Tomas Rhöse i Stockholm.
– Jag visste att jag kunde förstöra mitt rykte men jag sa ja efter två timmar med villkoret att jag fick ta med fystränaren Philippe Ramirez Ghiglione, som var min högra hand i Akropolis.
Så blev det och i dag är Ghiglione även Kostas assisterande.
– Jag fick en chock när jag kom hit. Drömmar, förväntningar, önskningar. Men utan mål, utan plan utan strategi och kaos i omklädningsrummet. Men jag gjorde klart direkt att jag trodde på spelarna.
Kostas ”secret code”
Det började med förlust i fyra av de fem första matcherna.
– Vändpunkten kom i måstematchen mot Berga, då vi vände 2-3 till 4-3 i slutminuterna. Då hade spelarna börjat tro på vår plan, vårt system och på sig själva igen.
På ett stort pappersblock i KF:s taktikrum står siffrorna från den matchen kvar.
– De tar jag inte ens ner om vi hamnar i Allsvenskan, haha! De är vår ”secret code”!
KF räddade kontraktet År två, ifjol, slutade laget fyra – och stred länge om en kvalplats till Superettan.
– Men vår maskin är inte klar! Vi ska bygga långsiktigt och är inte färdigbyggda. Gör inte om misstagen från 2020, please! Men vi har en bättre atmosfär nu, en bättre plan.
Har ni ett lag som kan slåss om seriesegern?
– Naturligtvis! Vi har det i våra egna händer. Men i år har vi ett annat läge. Nu oroar vi motståndarna, ifjol tippade Aftonbladet oss som tia.
Om hemmapremiären
Arbetsnarkomanen Kostas jobbar tolv till 15 timmar om dagen.
– Eftersom vi börjar träna 16.30 och jag har mycket jobb att göra när jag kommer hem blir det inte mycket fritid. Jag har knappt sett något av Karlstad än!
Haninge (0-0) i premiären?
– Helt okej match. Första 45 var inte så bra. Vi hade problem med speluppbyggnaden. Nerver kom in i bilden. Sista 45 var bra. Vi skapade tre stora chanser, en stolpträff, och var värda segern. Och kom ihåg, de två andra tippade topplagen Vasalund och Sandviken, förlorade båda stort! Vi tog poäng.
Gefle i hemmapremiären (kl. 13 på söndag)?
– Spelarna kan vår plan, vi vet hur vi ska spela och ska vara disciplinerade, inte frustrerade. Om en faller ur ramen kostar det oss mycket.
Kostas förordar en offensiv fotboll, avskyr långbollar och hyllar laget före jaget.
– Jag gillar inte att läsa att han och han vann matchen. Det är aldrig han som vinner en match, det är alltid laget som vinner.
En sak slår Kostas fast efter att ha grottat ner sig i senaste årens statistik från ettan.
– Vinner vi 23 matcher så vinner vi serien också! Men det är ett maratonlopp som väntar.
Säger Kostas och tvinnar sin imponerande mustasch för femtioelfte gången.
PER MÅRTENSSON